"Vackert skräp"

Förälskelse, är det vad vi hela tiden eftersträvar?

Ny har det nya året nått mig, och dig. Nya erfarenheter, nya upplevelser och nya känslor.
(Kan man bli filosof? Funderar starkt på att välja det yrket, som inte ens existerar. Filosofera, dricka svart kaffe, röka som en skorsten och leva på bidrag)
David Hume, var en filosof med benämningen rationalist. Ströläste läxan på den långa bussresan imorse, och som vanligt vandrade jag iväg ifrån de avsedda sidorna och läste annat.
Det som inte är läxan, är alltid så mycket intressantare, men just Hume's sa en intressant tanke.
Som fastnade.
Enligt honom har vi ingen beständig personlighet, inga speciella drag. Livet är snarare som en film, bestående av olika scener som inte har att göra med varandra. Varje erfarenhet, varje upplevelse är en scen, vi reagerar då och beter oss på ett visst sätt. Det finns inga speciella mönster som vi reagerar efter.
Jag gillar den tanken, samtidigt som den har något jobbigt skrämmande i sig, blev jag förälskad i den tanken.
Vi har inga speciella drag, ingen personlighet, annat en vissa genetiska drag. Inga spärrar, annat än från erfarenheter. Vi föds, utan några drag.
De enda som sätter gränserna är vi själva, vi upplever prata inför andra som påfrestande under barndomen och gör slutsatsen att vi inte klarar av det. Vi sätter de mentala spärrarna själva.
Kan vi bara släppa dom spärrarna klarar vi av så otroligt mycket mera.

garbage - cherry lips (go baby go!)_________________________________________________________

Jag har insett att jag blir förälskad var och varannan dag, men så fort jag tänker på din märkliga känslan av ett ljus i magen, som värmer inifrån, så fort jag känner efter försvinner känslan. Visst, hälften är materialistisk kärlek. Men varför inte njuta av den?
Garden State till exempel, är en sådan film jag är förälskad i. Varje scen är vacker, jag kan inte se brister som andra kanske ser. Hur många gånger jag än spolar tillbaka och tittar på samma scen, är orden de yttrar lika berörande. Annorlunda. Jag vill att varenda människa i hela världen ska förstå vad jag hittat, alla ska förälskade tacka mig för vad jag gett dom. Inse filmens värde. Samtidigt som jag inte vill dela med mig med någon annan alls, det är min känsla. Jag vill inte dela mina känslor. För mina känslor är speciella, du kan inte känna exakt samma sak som jag.
Är det inte en förälskelse så säg!

Låtar har precis samma effekt, och vissa förälskelser är korta. Andra eviga.
Materiell kärlek kan man ha kontroll över, jag gillar kontroll.
Du tappar inte hela din vardag, dina rutiner över en låt.
Du nynnar på den, hör den i huvudet, men huvudet är inte tjockt som dimman.
Jag ska njuta av de små förälskelser jag får, njuta av kontrollen. men i hemlighet sakna dimman, och känslan av att inte kunde hindra läpparna från att le.

En dag

i taget.
Mitt nya motto; som jag försöker och kämpar med att leva efter.

Klockan är inte mer än kvart i sju, torsdagkväll. Mina ögonlock vill ingenting annat än att ramla ihop. Otroligt. Klockan är knappt bäbis.
Egentligen borde jag sitta på bussen på väg in till stan, med träningsväskan vid min sida. Men det går bara inte. Att åka den där förbannade bussresan tur-retur, tur-retur, tar emot. Speciellt när det är så kallt att näshåret agerar gåshud. Bara trevligt sällskap hade kunnat locka ut mig nu. Jag har inte ens ciggaretter kvar att unna mig, men jag försöker ändå undvika balkongen och kylan nu. Så jag får överleva.
Bestämde mig för att sova ut istället, vila det som hinns för att spara krafter till imorgon.
En lång tevedag imorgon.

"Borde göra"-ångestlistan:
Borde skriva ordentligt långa fina jobbansökningar och fixa till mitt CV (Sen, sen, sen!)
Borde samla ihop mina krafter och maila Alexa. (Tror faktiskt att jag ska göra det på en gång!)
Borde skriva klart APU-frågorna när deadline faktiskt är imorgon

Samtidigt som skolan ibland får mig att bryta ihop, imorse var en sådan dag, så finns det andra saker som gör att det är den som får mig att överleva. Jag tog mig faktiskt upp ur sängen, än så länge har jag lyckats hålla mig från Skolk-monstret. Jag måste faktiskt sluta nerva över saker som händer om flera veckor. Det man kan ha kontroll över är det som händer nu, ingenting annat.
Jag klarade, överlevde, smet inte undan en hel skoldag med jobbiga måsten.
Till och med galant var det.

Anledningen till att jag måste hålla skolan på fötterna i mitt liv, hålla rutinerna igång är att mitt liv utanför skolan är händelselöst som fan. Get a life, skriker jag till mig själv.
Men livet får vänta lite, jag passar på när ingenting händer och styr upp skolan som fått hamna på efterkälken i prioriteringslistan. Jag önskar bara att jag inte hade försummat mina vänner som jag gjort.
Kanske skulle jag känna mig mindre ensam då.

Jag tror faktiskt jag har funderat ut mitt livs gåta, varför jag inte gjort saker när jag kunnat och borde ha på sistone tiden. En dålig förklaring som faktiskt låter märkligt konstig, men vettig i mina weirdo tankegånger.
Gör man ingenting, är det iallafall inte dåligt. Att missa saker kan alla, och, tänker mitt undermedvetna, om jag inte gör ett endaste skvatt är det iallafall inte ett pinsamt g. Då kan jag fortfarande intala mig att jag kunde fått mvg om jag velat, och orkat.

Bra att ingen läser den här. Då kan man skriva så fånigt öppet om helt ointressanta saker.

Det var bättre när man var liten

Det var bättre när man var liten. Förälskad i en söt filur, varannan dag.
Det var enkelt. Och till slut hade jag förälskat mig igenom varenda person med motsatt kön, som någon gång lånat mig sitt suddgummi. (Han gillar mig, han gillar mig!)
Alla lika olyckliga kärlekar, men samtidigt lyckliga.
För personen var alltid allting jag ville.
Alla egenskaper fanns i min fantasi.
Ingen besvikelse.

När man inser att kärlek inte händer så ofta, blir det jobbigare.
Alldeles riktig kärlek, besvarad kärlek som leder till lycka.
Är ingen rutinvara.
Min senaste förälskelse var ingen hit, slutade i tårar, även om mitt hjärta skuttade i två veckor.
Och nu, är han avverkad, Förälskad i - check!
Insett att det inte funkade då, inte funkar nu - check!
Inte längre den jag vill ha, bara motbjudande - check!

Förälskelsen innan var likadan, eller nej. Nu ljög jag. Det var nog mera en olycklig sådan. Utan att någon utom jag vet. Den påminner sig då och då, bara för att förklara att det inte kommer bli verklighet.

Jag föredrar nog det här, ingenmansland när det gäller kärleken.
Ingen att jaga, ingen att tänka på.
Det blir som mindre ensamt när man inte saknar Någon.
Utan bara vemsomhelst som vill lägga armen kring en och blåsa i mitt öra.
En diffus saknad.
Av pirr i magen.

Tillbaka till vardagen. Katjiing!

Dagens låttips: Hela albumet Loupita med Kristofer Åström är en enda extas.
Det närmaste jag kommer en förälskelse just nu.

The Plan - Foggy days

Jag är för tillfället inte vid liv just nu.
Gjorde det bästa av situationen, och resten av lovet har jag lovat omvärlden att dö ett tag.
Ge omvärlden en chans att återhämta sig från mina bravader.

Det är okej om du hatar mig.
Men det gör jag nog allra bäst själv.

Tack och hej!