Jag vet att jag har halkat efter lite med min blogg, men jag lovar att skynda på. Dessutom vågade jag inte låna med mig mors digitalkamera, för om jag gjorde det skulle hon säkert behöva den.
Speciellt när hon inte kan få den,då jag är ett antal mil borta. Fråga mig inte hur många, jag är usel både på geografi och en känsla för många mil det är mellan ställen.
Mindre än hundra iallafall, det vet jag, för det är det mellan Stockholm och Luleå, där jag har mors släkt, min moster och mina två kusiner som jag saknar, enda platserna jag har koll på avståndet mellan. Det har min pappa lärt mig, efter alla gånger vi har bilat mellan städerna.
Så vi kan säga kanske tjugo eller nåt. Tjugo mil bort är jag nu. Jag
befinner mig i Avesta. En himla fin stad. Eller något. Det måste jag skriva, annars blir de stackars satarna som bor här kanske lite ledsna. Även fast det är en skitliten stad. Men å andra sidan har den ju tusen pizzerior och ett hemköp, så man kanske kan stå ut fem dagar.
I det förlovade
Faaluukååårvs-landet ( ska uttalas med dalmasdialekt för att få full effekt).
Nu kanske du undrar vad jag gör här, för jag gillar ju varken falukorv eller pizza så där mördande mycket. Jo men Annonsen bor ju här, av någon outgrundlig förklaring.
Eftersom jag inte kan fota honom varje sekund lägger jag upp en gammal bild bara därför.
HA! Han ska inte tro att han slipper undan, vi låtsas att det är en nytagen bild. Så, nu låtsas jag.
Till och med två gamla bilder blev det.
Så till tisdagens händelser; hela dagen började tidigt. Klockan tre på morgonen, eller natten kan man säga, väcktes jag av mina två katter. Jag är överlycklig att dom kommit hem, så jag har faktiskt inte hjärta att kasta ur dom ur min säng, men klockan tre vill jag faktiskt inte bli väckt av att dom brottas och slåss på mig. Jag lät dom hållas och vaknade igen klockan halv sju av att Prins var kelsjuk och först lade sig på mitt ansikte, och sedan när jag lyfte på huvudet, på min kudde. Till slut gav han med sig och flyttade på sig, och somnade bara på halva mitt ansikte, mot min kund. Eftersom det var mysigt, stod jag ut och somnade om igen.
En timme senare hade jag näsan full med katthår så jag tyckte det var bäst att gå upp. Vad jag gjorde sedan minns jag inte riktigt, jag var trött, men jag tror jag väckte min sovande syster och sedan åt frukost ett antal timmar. Vid tolv hade jag tänkt att bege mig in till staden och äta en trevlo lunch med mamma, så nu hade jag ett par timmar att slå ihjäl.
Så jag kånkade in teven i badrummet och badade och tittade på den otroligt klyschiga men lättsmälta, kristna Seventh Heaven. Den familjen där man har sju barn, men där sex är tabu. Jag antar att föräldrarna tror stenhårt på storken dom. Stackars fågel, han får mycket att göra.
Tvillingar sist och allt.
När programmet nästan var slut, var vattnet kallt och jag gick upp. Gjorde allt såndärt, torkade håret och shit. Packade hela väskan med det jag skulle ha med mig. Sedan när jag var fääärdiig, så han jag in på msn en snabbis, och sedan gick jag mot tolvbussen.
Åt lunch med mor på ett fik och pratade om saker, köpte cigaretter, mamma vann en tia på en tialott, och sedan gick jag till tunnelbanan. Svängde förbi kulturhuset och läsesalongen och lånade två böcker och några skivor. En av dom Eskobar, alltid riktigt gillat men kände bara att det kunde funka, Jag var lite på sånt humör. Har aldrig riktigt lyssnat på dom förut, men fanimej vad rätt jag hade! Resten av dagen lyssnade jag sönder skivan.
Tog mig igenom en seg tågresa genom att läsa min nylånade bok. Sätet framför mig upptogs av en man i skinnjacka som sörplade starköl resten av tågresan, och när han inte gjorde det så kissade han. Jag slapp sitta bredvid någon person, en grinig tant eller en kille som breder ut sig över två säten.
Klev av i ett blåsigt Krylbo. Ingen Annon heller, det är ju så faaasligt dyrt att åka buss och möta mig, ja hela tjugo kronor, rena rånet så det skulle jag åka ensammen. Dom kanske har en annan värdering av valuta i Dalarna, eller så har det blivit ett misstag. För det är väl smålänningar som ska vara snåla? Jag kanske har fått det om bakfoten. Nejdå, men jag klarar mig fint själv sa jag.
Åka en snabb bussresa ensam. Det hela började otroligt bra, när jag skulle få min biljettgrejs så tyckte biljettgrejsautomaten att det kunde vara kul att retas med mig oh min biljett fick ett fnatt och flög långt bort ner på bussgolvet innan jag ens hann se den.
Med en tung väska, en annan väska i ena handen och plånboken i handen, försökte jag böja mig ner och ta upp den roliga jäkeln. Det var ingen lätt match, tror bestämt att jag sopade till tanten bakom mig med min stora väska. Stackarn, som fick lida för en humoristisk biljettautomat.
Till slut lyckades jag att böja mig upp och sedan sätta mig ner.
Busschauffören skrattade och sade något på dalmasspråk som jag inte minns:
- Ujuj, dän dä bieljäättgrääjen, dööööh höhöhöhö, vela int vaare snääeell, tror jag det var ungefär.
Sedan framme i Avesta, kom min pojkvän väl efter ett tag, och mötte mig. Ja, bussen var för tidig ju, förklarade han.
Mhm, självklart.
Men jag älskar honom ändå.
Eftermiddagen och kvällen följdes av greekisk pischa, (pizza alltså, om du är lite trögfattad) , och pussar och allt sånt som hör till, du förstår faktiskt. Annon skulle upp och jobba tidigt nästa dag, så det blev en rätt tidig kväll. Runt elva började han gäspa sådär läskigt stort som flodhästar ser ut när dom öppnar munnen. Alltså stort. Det betydde läggdags.
På med den snygga
"The bitch is sleeping"-ögonmasken som han faktiskt fått av mig och passar ypperligt i, och en sekund senare somnade han, raklång med armarna vid sidorna. Ett totalt mysterium för mig, hur man kan somna när man faktiskt måste. Själv somnar jag bara när jag inte borde, helst framför en bra film, och när jag väl ska lägga mig i sängen blir jag klarvaken som en tupp på morgonen. Då går det bara inte att sova.
Så, inte alls oväntat, låg jag klarvaken ett bra tag. Sedan letade jag fram min freestyle och lät Eskobars örongodis till musik ljuda i öronen. En sådan musik man kan somna till. Låtar som man nästan får gåshud av. Inte ens nästan, utan det blonda håret på mina armar reser sig faktiskt när jag hör Sun i my eyes. Det är en obeskrivbar känsla.
Musiken och freestylen måste vara min käraste ägodel, det bästa stället att lyssna på musik är i freestylen, den känslan går inte att få någon annan stans. Helst på en buss, när man kan stänga ut allt annat ljud och se den gråa asfalten och världen susa förbi utanför. Det är min meditation,
När ena hörluren råkade ramla ur örat upptäckte jag vilken smart idé det var. Detta var till och med som ett kinderägg. Ja, musiken var chokladen som fick mig att må bra, det andra var att den fick mig lugn och sömnig, och överraskning som var så trevlig var att jag slapp höra Annons snarkningar. Även fast han påstår att han inte snarkar så lät det av någon anledning som att killen bredvid mig med öppen mun faktiskt, hör och häpna, snarkade. Men jag antar att jag kan ha hallucinationer. Ljudet av mina hörselvillor stängdes som tur var iallafall ute och musiken, och efter en timme eller två somnade jag.
