Alf - Elitsoldat

Nyårsafton.

Idag ska jag pussa mina indierave biljetter hejdå, de som glänst i vrån i min svarta bratplånbok. Dags för dem att komma till användning. Jag och company ska fira in det nya året tillsammans, och jag längtar efter att dra på mig party-outfiten, sänka några cider och dansa till den obligatoriska förfest-skivan med alla bra låtar.
Sedan bege sig till hornstull.
Tack på förhand Gud om det blev den kalaskväll jag önskade mig.

Min mamma är en rolig filur, kommer jag på ibland.
Igår var hela* min familj på bio.
Det är inte ofta alla fyra gör sådana trevliga saker tillsammans men igår blev det minsann av.
Vi såg en efterlängtad Narnia, uunderbar film, satt i totalt lyckorus hela filmen. Dags att inse min nördighet.
Nu till det roliga.
Mitt under krigsscenen mellan de goda a.k.a hyggligt snygga/trevliga filurer och de onda a.k.a rysligt fula filurer/enögda/orchliknande varelser vände sig mamma emot mig.
Hon fnissade lite och väste: "Titta, där kommer vulgoarmén"
Jag fick ett otroligt skrattanfall, och satt resten av scenen och försökte dölja mitt asgarv.

Ibland är hon dock mindre rolig. Som när hon hela bussresan hem roade mig med att sjunga med i alla låtar som hon lyssnade på. "Soool... och vatten.. lalala"
Gott nytt år, världen!


*Ja jag kallar den hela fast pappa inte var med men det är liksom min hela familj, men för att göra folk nöjda, den kvinnliga delen av min familj då, eller hela familjen -1

Brev till J

[Du vill försöka igen, iallafall är det vad du påstår]
Jag har flera olika tänkbara scenarion att välja på. Alla dessa snurrar ständigt i mitt huvud.

Ge dig en chans till, en chans till oss, och kanske så funkar allting och jag blir lycklig. Du med.(minst troliga, men mest önskvärda)

Låtsas att allting är bra, sedan plötsligt sluta höra av sig. Totalt. En försvinna-från-jorden-diss.

Få allting att funka, vi som någonting, spela kär (eller, spela och spela) sedan påstå att jag insett att jag aldrig någonsin älskat dig.

Eller aldrig gå så långt, bara bestämma tid och plats att ses, och aldrig dyka upp och sedan påstå "Oj, jag måste ha glömt, men jag är upptagen nu, ringer dig om ett tag" och aldrig ringa upp igen.

Eller förklara hur jag känner.
Jag vet att jag sa ja till att ses igen.

Flera orsaker spökar bakom detta korkade beslut.
Jag tyckte om dig, extremt mycket, och det är inte ofta man gör det bara. Punkt.
Tänk om jag inte träffar någon jag tycker om så mycket igen?
Men lägg märkte till tyckte.Jag vet inte längre.
Nej, jag måste faktiskt vara lite bundis mot mig själv.
Du dissade mig stenhårt en gång, ska jag ge dig chansen att göra det igen?
Nene.
Du fick din chans, du kastade bort den.
Skyll dig själv.
Vet inte om du kommer läsa det här, antagligen inte.
Om, hör inte av dig.
Om inte, då valde jag alternativet att bara försvinna-från-jordens-yta.

Du har precis uppfyllt det du var rädd för,
inte nog med att du sårade mig,
du var aldrig god nog åt mig.

"Det är över nu, och jag som aldrig gillat nostalgi"

Fredag.
Le Tigre - Deceptacon

Xen spökar i mitt liv. Eller snarare en mister X, eller två.

Dagens trevligaste händelse: Väckning klockan tio i fem av en mer nykter än full Annon

Jag har börjat fundera på en del saker, och speciellt det där att ha någon.
Den senaste tiden i mitt liv har varit till en del fylld av pojkvänner.
När det tagit slut med den ena, är det som att den andra poppat upp ur marken en halv millistund efter.
För första gången på två, tre år.
Är jag helt, ordentligt, singel.
Verkligen singel.

Och det är dags att jag börjar uppskatta tillfället.
Ett okomplicerat tillfälle.
Slippa spendera en hel dag att noja över att han i fråga inte ringt fast han lovade.
Slippa noja meningar som yttras i timmar, och dagar.

Jag kan koncentera mig på att göra det jag vill, leva mitt liv, komplicera det precis när jag vill, hångla med han före i rulltrappan om jag skulle gripas av en väldigt lust, träna vilka tider som helst,do my stuff.
HA! Det är bannemig rätt skönt.

Imorgon ska jag och Emma ut till 80's och dansa, dricka hejdlöst många öl, och ragga helt ohämmat, om vi nu skulle ha den lusten.
Jag längtar otroligt mycket.
För jag tänker inte ge upp det här, för någon.
Då måste det vara någon som det säger Dunder och Brak med inombords när man träffas.
Kaboom-kärlek, från båda hållen.

Huurraa, för att citera en välkänd Baba-kändis.

Elliot Smith - Morning after

Jag missköter de få vänskapsrelationer jag har.
Förlorar vänner på löpande band.

Ibland undrar jag om jag gör det medvetet.
Enklare att vara ensam.
Känns som att världen hatar mig.
Och alla jag känner mest känner avsky för mig.

Är jag en elak människa?
Någon påstod, och det undrar om jag är det.
Det enda jag gör är sviker och kommer med spydigheter.
Fuck.

Jag är trött på mina egna känslor.

3de Advent

Klubb Audiofon kör på Landet torsdag den 15 december18år, 40 kr [20 kr om du är Audiofonmedlem!] kl 19DJ-battle; Indierave vs. Disco Bravo!

Förhoppningsvis kommer jag och gänget* befinna oss där. Johanna verkar iallafall exalterad.
Hoppas Emma inte jobbar, och kan dela glädjen med oss.

Lyssnar på: http://radio.indie.nu:8000/listen.pls


* De människor som inte bangar för att ha roligt och shejka de lurviga

”Skriv utan att tänka..”

Jag minns en teve-lektion för så länge sedan att jag tappat tidsperspektivet till om det var förra året, eller året innan.
Vi fick uppgiften att bara skriva utan att tänka, bara skriv, skriv, skriv.
Det finns ingenting mera befriande. Men samtidigt påfrestande.
Känslor och tankar går inte att hålla tillbaka om du inte tänker på vad fingrarna sätter ihop för ord. Försök.
------------------------------------------------------------------------------------------------

Det känns som att jag förlorat många vänner på sistone. Jag har förlorat, dom har valt bort mig.

Prata med mig, hur ska jag annars förstå vad som händer?

Jag finns faktiskt här.

Snart måste jag resa bort. Orkar inte mera stockholmsluft i mina lungor. Bort.

Önskar bara att jag hade någonstans att ta vägen.