P1-Morgon
Klockan halv fem skrek mamma åt mig att "nu måste du gå upp".Tittade livrädd på klockan och fick för mig att det var fem minuter kvar till taxin skulle komma, 5.40, men nästa sekund insåg jag att det var en timme kvar.Jag kunde ju faktiskt ha sovit lite till men näe, det tyckte inte hon.
Hon kan när hon vill, även fast hon alltid försover sig själv såg hon banne mig till att jag inte gjorde det.
Sedan bar det av till Radiohuset. Ute var det murrigt, och ögonen var svåra att hålla uppe.
Men jag gillar tidiga mornar. När hela stockholm sover och diset ligger ute.
Jag hade glömt hur mycket jag gillar att gå upp när alla andra sover fortfarande. Ute är en sådan skön tystnad. Och hela dagen ligger fortfarande framför en.
På P1redaktionen var det fart, klockor som tickade. Jag försökte lite halvdant trycka i mig en torr knäckebrödsmacka, och hällde i mig den minsta koppen kaffe jag sett. Thintin gjorde mig sällskap, och lite pirriga satt vi båda i de svarta skinnfåtöljerna. Jag hann få i mig en halv macka, sedan blev vi hämtade och fick sitta i studion och vänta. Minuterna tickade förbi, och sekunderna ännu fortare.
6.35.
6.36.
6.37 föste dom in oss framför varsin mick, för trettioåtta skulle det bära av. Vad jag sade får du lyssna på själv tycker jag.
http://www.sr.se/p1
- P1 Morgon
Jag är nöjd, det var en grym erfarenhet, även om jag vill stryka några "Eeeh, och jaa" som jag klämde ur mig med en rosslig röst.
Ibland när saker känns läskiga, svåra eller livet tar emot har jag insett att jag inte ska tänka så mycket. Man ska bara göra. Tacka ja till det läskiga och bara göra det. Och inse att livet händer här, nu. Och att det är rätt så jävla underbart ibland.
Hon kan när hon vill, även fast hon alltid försover sig själv såg hon banne mig till att jag inte gjorde det.
Sedan bar det av till Radiohuset. Ute var det murrigt, och ögonen var svåra att hålla uppe.
Men jag gillar tidiga mornar. När hela stockholm sover och diset ligger ute.
Jag hade glömt hur mycket jag gillar att gå upp när alla andra sover fortfarande. Ute är en sådan skön tystnad. Och hela dagen ligger fortfarande framför en.
På P1redaktionen var det fart, klockor som tickade. Jag försökte lite halvdant trycka i mig en torr knäckebrödsmacka, och hällde i mig den minsta koppen kaffe jag sett. Thintin gjorde mig sällskap, och lite pirriga satt vi båda i de svarta skinnfåtöljerna. Jag hann få i mig en halv macka, sedan blev vi hämtade och fick sitta i studion och vänta. Minuterna tickade förbi, och sekunderna ännu fortare.
6.35.
6.36.
6.37 föste dom in oss framför varsin mick, för trettioåtta skulle det bära av. Vad jag sade får du lyssna på själv tycker jag.
http://www.sr.se/p1
- P1 Morgon
Jag är nöjd, det var en grym erfarenhet, även om jag vill stryka några "Eeeh, och jaa" som jag klämde ur mig med en rosslig röst.
Ibland när saker känns läskiga, svåra eller livet tar emot har jag insett att jag inte ska tänka så mycket. Man ska bara göra. Tacka ja till det läskiga och bara göra det. Och inse att livet händer här, nu. Och att det är rätt så jävla underbart ibland.