Snö till knäna

Jag hoppades nästan att stöta in i dig, inte bara hoppades. Jag ville. Jag tror att jag ser dig ibland, inbillar mig. Sedan skymtade jag den randiga halsduken och svarta jackan när jag åkte förbi med tunnelbanan, och jag såg direkt att det där var du. På riktigt. Och jag insåg direkt hur fånigt jag beter mig. Att jag måste gå vidare, fast hela jag stretar emot. Jag vet att jag kan, kunnat hela tiden. Bara att jag inte alls vill. Inte är redo att ge upp allt. Fast det redan är försent. Och nu ska du bli suddig i kanterna. För det är dags.

Jag har inte alls pluggat på min "hemläxa" av recept till imorgon. Snart ska jag sätta mig och läsa igenom och memorera, för jag kan egentligen allting. Jag drömde till och med om rostbiff och syltlökar inatt. Och jag kommer aldrig glömma att det bara ska vara en oliv. Och inte tre.
Man lär sig bra av att utföra, men allra bäst av att misslyckas.
Imorse när jag vaknade slog en enorm rastlöshet till i fötterna och jag fick panik av tanken på att sitta hemma hela dagen. Ringde varenda människa i telefonboken, men inte en jäkel hade tid för mig. Att man ska ha sådana välplanerade vänner som faktiskt har planerat varenda minuten av helgen. Fast jag vet ju att jag egentligen är likadan, och att det är en vecka i förväg som gäller.
Nu känner jag mest för sällskap, men efter en rundringning till alla och några timmars telefonpratande har det suget nästan stillat sig. Katten och mamma får duga som sällskap.

Det ska, trots allt, bli skönt att jobba imorgon. Att bli bättre på mitt jobb, tills den punkt då jag hanterar allt utan större ansträngning. Jag tycker om att jobba. Det märker jag på en gång. Veckorna utan jobb var sköna så länge alla andra var lediga på grund av julen. Så länge jag hade en anledning till att vara ledig några veckor. "Julledighet". Sedan kom ångesten. Dagen efter bokade jag in en anställningsintervju.

Nu i veckan ska jag bara se till att träffa alla jag vill träffa, sushi och fikastunder. Dags för projektplanen att påbörjas för våran idé. Sedan kommer det roliga. Att försöka genomföra det. Jag längtar!