Meen ischlo pischlo vad tiden går fort

Snacka om att jag har halkat långt efter på ett stoort bananskal med min kära blogg.
Jag har inte orkat. Förlåt mig, om någon nu fortfarande kikar på det här.
Nu ska jag allt skärpa mig.
Men jag orkar inte vara lika ambitiös.

Det ska fotas när det blir av. Men inte nu.
För nu är jag hos far min.

Dessutom blir det nog inte lika långa bloggar alls, för det tar så lång tid. Det blir korta, men förhoppningsvis lika roliga, om de någonsin var det vill säga.
I helgen var det popaganda, och det var grymt det på söndagen. Kent på fredagen var också en upplevelse, började nästan gråta ett tag. För mycket låtar med starka minnen till.

På popaganda blev det många cider, tappat räkningen på hur många, trevlig musik och hårt dansande i Allhuset med my Jo.
En kväll att minnas.