Sön-dag med Emma-Ida

Ida är enligt Annon någon som:
"varierande, ja, gråter ibland, bits och slåss ibland, men jämt underbar"

Så, vad har den underbara men varierande ida haft för sig under söndagen?
Jag började dagen med att vakna sent av att mamma spelade Absolut Seventies på högsta volym precis utanför min dörr. Jag vaknade förvirrat och undrade var musiken kom ifrån, för det lät precis som musiken kom från min stereo. Så högt hade tanten påt.
Jävla tant tänkte jag och ryckte upp dörren och skrek genom dånet att hon skulle sänka lite va.
Hon sänkte yttepyttelite och så gick jag och la mig igen.

En stund senare väcktes jag av att någon petade på mig och räckte mig en telefonlur. Det var Emma i andra änden. Trött efter mitt sena äventyr igår minns jag inte vad hon sa, men tydligen bestämde vi oss för att träna och sedan göra vår affärsplan ( eh, egentligen flamsa och skriva en mening, men det kommer vi till sen) för halv två satt jag på bussen på väg mot Hornstull.

Det tänkte medelpasset blev bara ett baspass för tydligen "blev det inte som dom tänkt sig". Någon ledare kanske uteblev, så vi fick en svettig tant som precis kört en baspass redan.
Det blev ganska lugnt alltså. Men jag och Emma peppade varandra på slutet genom att jaga varandra och vara barnsliga under sista joggingspurten.

Emma och jag hade köpt likadan klänning utan att veta om det, vi är verkligen ganska lika. Tjatar alla andra om iallafall. Så nu ska vi se precis likadana ut på hultsfred. Varsin fin namnskylt ska vi ha också. Emma-Ida och Ida-Emma, med äran åt Emelie som döpte det till oss under irritation över att hon inte kunde se skillnad på oss under fylla.
Jag och Emma är så bäst. Speciellt tillsammans, den här bloggen blir en snäll hyllning till henne. För hon är ju så roligast. Dessutom är hon rolig att bita i armen.

Nu skulle det pluggas, fast i vårt undermedvetna visste vi att det skulle inte riktigt bli så. Bara litegrann. På tunnelbanan flamsade vi, och på bussen gäspade vi.


Framme i otrevliga Vaxholm så ät Emma sin obligatoriska favoritmat, youghurt och bröd. Jag åt fiskpinnar, sedan hittade vi på allt möjligt förutom att plugga. Någon skulle "bara kolla en sak på datorn". Det betydde att vi turades om att logga in på msn, och kolla geeloo. Jag bar Emma bort från datorn med hon var för stark, och vips satt hon där och geelooade. Emma fotade massa bilder på sig själva, och vi lekte lite efterblivna.
Emma kom iallafall till sig att skriva lite på arbetet, efter två-tre timmar. Medans jag tittade på program jag aldrig annars tittar på. Det var faktiskt ett jättebra program på teve, med två tanter som städade skitiga mänskors hus. Dom gick runt och letade äckel och mögel, och sade Uuuu till allt. Sedan visade dom gubben hur man dammade på teven. Ena tanten hade städhanskar med rosa fluff och leopardskinn på. Jag skrattade rätt mycket. Sedan tyckte Emma att jag skulle skriva, och det gjorde jag faktiskt.
Medans Emma tittade fascinerat på Fame Factory. Sedan gav vi upp, och bestämde att vi skulle göra klart det på tisdag.



Då kom Emma på en jätterolig sak. Hon knöt ihop mina strumpor. Jag kämpade och kämpade. Men jag fick inte upp dom. Det enda Emma gjorde var att skratta tills hon tjöt. Jag blev lite sur och drog av mig strumporna men fick inte av dom heller.
Då fick Emma försöka, men hon skrattade så mycket att det tog minst en halvtimme.
Till slut lyckades hon.
Sedan flamsade vi lite till, och Emma undrade om det var allt kaffe som gjort mig så knasig.
Jag hade inte rört min kopp.
Så, då drack jag snabbt upp det fisljumna kaffet.

Sedan la Emma täcket över mitt huvud för att jag var jobbig eller nåt. Då morrade/jamade jag. Då skrattade Emma en kvart.
Vi flamsade och flamsade.

Tiden gick och Emma skulle hemåt. Klockan tio kom hon till slut på bussen mot Värmdö. Det kan man kalla en helkväll!

Ursäkta stavfelen men det är söndagkväll, då får man stava som en kråka. För kråkor har dåligt med fingrar.