"Men seriöst.." Freda
"Meeen seriöst, har du inget liv eller..? Liksom, tycker du att det är kul att skriva sånt blåg?" Lina 15 år, min "tuffa" lillasyster
Jo tydligen, Fast sen har jag ju inte sådär jättemycket till liv näe.
Under fredagen var det både vattenprover och drinkar. Inte samtidigt dock.
Klockan kvart över nio på en tidig, kylig fredagsmorgon befann sig tolv gymnasieelever från Mediagymnasiet på kajen nedanför Nacka strand. Eleverna bestod till stor del av tjejer med Henry Lloyd-jackor, en stor kaxig kille med hästsvans och hans korta kompis, även en kille kallad Hulken. En bit bort stod även en väldigt lång trött tjej, och en väldigt kort tjej vid namn Mickis. Bredvid dom stod en kille med keps som svarade om man ropade Magnus, och pratade med en förkyld blond tjej, som kallades Sofia.
Den långa, ja det var jag.
Klockan blev halv tio, men ingen båt hade ännu kommit. Någon minut senare kom en mindre fiskebåt körandes mot kajen,där en stor skylt över styrbord sida berättade att den tillhörde Marina Läroverket,och tjejerna med Henry Lloyd-jackorna tittade förskräckta på varandra. Skulle dom våga kliva på den där?
Klockan halv tre hoppade de tolv trötta eleverna vingligt av båten in på land.
Vad som hände på båten vet bara dom själva, men det var ett jäklans äventyr. Speciellt för snobbruttorna, som var tvungna att gå både på toaletten ("iiih, va äääckligt") och peta på slemmiga bottendjur sk kolamasker ("iih, va äääckligt").
Själv hade jag rätt roligt. Båten hade ett grymt rim skrivet i ruffen.
"Min stajl är sjukt najs, Din är mjukt bajs" Det är numera mitt ordspråk i livet.
Efter äventyret på sjön var jag lite sliten, men sprang, nästan, gick fort, upp alla de tusen trappsteg som leder upp från kajen till skolan.
Jag hämtade bagen och kutade till bussen. Om tjugo minuter skulle jag möta Johanna vid ringen. It´s was work out time.
Passet var kanske inte det roligaste. Det var den american tant igain.
Kramade Johanna med en ordentlig kram, kastade i mig mjukglassen och kom hem en timma senare. Jag hade ungefär fyrtiotvå minuter på mig att göra mig iordning. Och miraklet hände, jag hann faktiskt. Jag han till och med äta en banan!
KORS I TACKET! Fast jag kanske måste ta tempen, eller gå till doktorn, jag tror att jag kan ha fått ett allvarligt fel någonstans när jag börjar göra saker i tid. Kan vara en farlig tumör.
På bussen var jag bara tvungen att smygfota den blonda killen framför mig, alltså jag spanade inte på honom. Det var bara lite spännande, han såg nervös ut. Som att han skulle på date eller någonting. Tyvärr fick jag bara med hans bakhuvud, så du kan inte se hur nervig han var. Lite fotade jag honom också för att kompensera för att jag åt ett päron på bussen. Jag försökte faktiskt vara jättetyst men det är svårt att vara tyst och tugga päron samtidigt. Man måste liksom tugga och smaska.
Så, nu får killen lite fame and shit när hans bakhuvud hamnar här.
Väl på tunnelbanan ringde en galen Nathalie och skrek om att jag skulle gå ut på Skärmarbrink.
- Gå ut?
- Ja, gå ut på Skärmarbrink.
- Ska jag gå av där?
- Ja, ja, gå ut där.
Jag antog att jag kanske skulle gå av eller titta efter Nathalie och hennes vän Sofia. Väl vid Skärmar stack jag ut huvudet och där kom en Nathalie springande med en Sofia hack i häl.
Vi satte oss ned, och jag var Nattas personliga spegelhållare när hon sminkade sig.
Planen var att bege sig mot den där sjön vid Bagarmossen, där Emelie bor, Söderhobosjön tror jag den hette. Annars kallar jag den det.
Vi gick i samlad trupp allihopa i ungefär tio mil innan vi var framme. Jag frös redan.
Carro gnällde väldigt mycket, och ungefär en millisekund senare så gick hon, hennes Larre, Gurra och Carin igen. Larre tyckte att dom skulle fika istället, och då blev det så.
Vi andra satt frusna men fortfarande rätt glada kvar. Eftersom vi inte hade någon grill började idén med grillade marshmallows försvinna bort. Men jäklar tänkte jag! Man kan väl grilla't med tändar'n!
Oh, jo för fan. Det funkade stenhårt. Nathalie körde svarta, jag körde mera lättgrillade.
Och sen åt vi alla marsmallows, jag åt för många och fick ont i magen.
Kanske emelie också.
Med tanke på den minen.
Nathalie och Sofia skulle kissa och sprang iväg en bit, efter ett tag ropade dom att vi skulle komma. En röd trevlig bänk och en grillplats var funnen, en pyttemeter bakom oss, bakom det stora buskaget.
Jag tog väskan och gick två kliv och satte mig sedan på bänken.
Emelie och andra Ida tog på sig uppdraget att göra en brasa. Det vi hade var tidningar, lite torrt gräs och gammalt kol som var kvar. Det kunde gå, tänkte någon. Hur den personen tänkte vet jag inte, men jag antar att hon var påverkad. Det var inte jag. Jag var nykter och realistisk.
Nathalie blandade en halvkonstig drink som jag bytte mot att hon rökte upp en del av mina ciggaretter. Annars frös vi mest, drack och eldade. Fick aska i håret och grillade svarta marschmallows.
När kylan blev för påfrestande och jag för kissnödig började jag föreslå en promenix hemåt mot Emelies varma lägenhet, och hennes trevliga toalett. Efter en tid, den tid det tar för en aning fulla brudar att samla ihop sig och sina saker, var vi alla bestämde över att vi skulle inomhus och vi gick bortåt. Vissa snabbare än andra.
Jag gick snabbt långt framåt på den mörka grusvägen, jag frös så jävulskt mycket.
Jag började seriöst fundera på hur lång tid det tar innan man förfryser fingrar. För ena min hand dängde jag till i en lyktstolpe oh det kändes fan inte ett skit. I den handen höll jag Nathalies drink, den i den fina glasburken, och jag kände på mig att något av mina fingrar snart vill amputeras bort från mig om jag inte skyndade mig.
Väl hemma hos Emelie blev det snabbt kö på toaletten, oh jag placerade mig ensam i köket. Fråga mig inte varför, men jag var inte på någe vidare partyhumör alls. Jag saknade Emma faktiskt, det är svårt att få den riktiga partykänslan utan henne, och Johanna såklart. Vi har festat ihop för mycket. Eller så hade det att göra med att jag var för jävla nykter. Mest.
Med lite alkohol i kroppen kan jag iochförsej festa med nästan vemsomhelst.
Hursomhaver satt jag och kameran där i köket. Jag stirrade ner i den blårandiga duken tills den blev suddig. Sedan tog jag ett par fina kort, som jag blev lite stolt över.
Efter ett tags ensamhet kom Nathalie och Emelie tillbaka efter att ha lämnat av Sofia. Och resten av partuxet dansade jag med Natta, och skakade rumpan massa.
Vid sisådär pensionärläggdags däckade Natta i Emelies säng helt slut, "Ja, jag har faktiskt jobbat idag, jävla mjukglassss.." skulle hon kanske mumlat om hon orkat innan hon somnade kan jag tro. Men nu tror jag bara.
Jag satte mig framför datorn, Emelies dator en stund, och var lite seg och väldigt nykter. Jag upptäckte hur otroligt tråkigt det är att vara nykter när alla andra är fulla. Det är dessutom svårt att hänga med i fyllesnacket, det enda samtalen som förekommer är nedanstående:
Full Mickis säger hej och ramlar på mig: Heeeeeej
Jag, spiknykter: Du är full
Full Mickis med en cider i handen: Näääää, iinte allls
Jag: Jo det är du visst
Mickis går.
Man vet precis när människor är fulla eller inte, frågar man en troligtvis påverkad människa om hon/han är påverkad och svaret blir ett långt "Nej, inte aaalls", då är mänskan stupfull. Och viceversa.
Medans de andra gjorde gudvetvad, lade jag mig i hörnet av sängen och somnade snabbt jag med.
Annars hände ingenting speciellt förutom att snälla Emelie vände på mig och Natta som hade tagit plats i hela hennes säng så hon fick sova i bäddsoffan.
Och att Natta sade någonting om att min rumpa utstrålade värme. Eeh, jag. Jag vet inte riktigt vad hon hade för mening med att säga det men.
Sedan när jag vaknade var det ju lördag och valborg, så då tar bloggen slut för den handlar bara om fredag. Sluutt!
Jo tydligen, Fast sen har jag ju inte sådär jättemycket till liv näe.
Under fredagen var det både vattenprover och drinkar. Inte samtidigt dock.
Klockan kvart över nio på en tidig, kylig fredagsmorgon befann sig tolv gymnasieelever från Mediagymnasiet på kajen nedanför Nacka strand. Eleverna bestod till stor del av tjejer med Henry Lloyd-jackor, en stor kaxig kille med hästsvans och hans korta kompis, även en kille kallad Hulken. En bit bort stod även en väldigt lång trött tjej, och en väldigt kort tjej vid namn Mickis. Bredvid dom stod en kille med keps som svarade om man ropade Magnus, och pratade med en förkyld blond tjej, som kallades Sofia.
Den långa, ja det var jag.
Klockan blev halv tio, men ingen båt hade ännu kommit. Någon minut senare kom en mindre fiskebåt körandes mot kajen,där en stor skylt över styrbord sida berättade att den tillhörde Marina Läroverket,och tjejerna med Henry Lloyd-jackorna tittade förskräckta på varandra. Skulle dom våga kliva på den där?
Klockan halv tre hoppade de tolv trötta eleverna vingligt av båten in på land.
Vad som hände på båten vet bara dom själva, men det var ett jäklans äventyr. Speciellt för snobbruttorna, som var tvungna att gå både på toaletten ("iiih, va äääckligt") och peta på slemmiga bottendjur sk kolamasker ("iih, va äääckligt").
Själv hade jag rätt roligt. Båten hade ett grymt rim skrivet i ruffen.
"Min stajl är sjukt najs, Din är mjukt bajs" Det är numera mitt ordspråk i livet.
Efter äventyret på sjön var jag lite sliten, men sprang, nästan, gick fort, upp alla de tusen trappsteg som leder upp från kajen till skolan.
Jag hämtade bagen och kutade till bussen. Om tjugo minuter skulle jag möta Johanna vid ringen. It´s was work out time.
Passet var kanske inte det roligaste. Det var den american tant igain.
Kramade Johanna med en ordentlig kram, kastade i mig mjukglassen och kom hem en timma senare. Jag hade ungefär fyrtiotvå minuter på mig att göra mig iordning. Och miraklet hände, jag hann faktiskt. Jag han till och med äta en banan!
KORS I TACKET! Fast jag kanske måste ta tempen, eller gå till doktorn, jag tror att jag kan ha fått ett allvarligt fel någonstans när jag börjar göra saker i tid. Kan vara en farlig tumör.
På bussen var jag bara tvungen att smygfota den blonda killen framför mig, alltså jag spanade inte på honom. Det var bara lite spännande, han såg nervös ut. Som att han skulle på date eller någonting. Tyvärr fick jag bara med hans bakhuvud, så du kan inte se hur nervig han var. Lite fotade jag honom också för att kompensera för att jag åt ett päron på bussen. Jag försökte faktiskt vara jättetyst men det är svårt att vara tyst och tugga päron samtidigt. Man måste liksom tugga och smaska.
Så, nu får killen lite fame and shit när hans bakhuvud hamnar här.
Väl på tunnelbanan ringde en galen Nathalie och skrek om att jag skulle gå ut på Skärmarbrink.
- Gå ut?
- Ja, gå ut på Skärmarbrink.
- Ska jag gå av där?
- Ja, ja, gå ut där.
Jag antog att jag kanske skulle gå av eller titta efter Nathalie och hennes vän Sofia. Väl vid Skärmar stack jag ut huvudet och där kom en Nathalie springande med en Sofia hack i häl.
Vi satte oss ned, och jag var Nattas personliga spegelhållare när hon sminkade sig.
Planen var att bege sig mot den där sjön vid Bagarmossen, där Emelie bor, Söderhobosjön tror jag den hette. Annars kallar jag den det.
Vi gick i samlad trupp allihopa i ungefär tio mil innan vi var framme. Jag frös redan.
Carro gnällde väldigt mycket, och ungefär en millisekund senare så gick hon, hennes Larre, Gurra och Carin igen. Larre tyckte att dom skulle fika istället, och då blev det så.
Vi andra satt frusna men fortfarande rätt glada kvar. Eftersom vi inte hade någon grill började idén med grillade marshmallows försvinna bort. Men jäklar tänkte jag! Man kan väl grilla't med tändar'n!
Oh, jo för fan. Det funkade stenhårt. Nathalie körde svarta, jag körde mera lättgrillade.
Och sen åt vi alla marsmallows, jag åt för många och fick ont i magen.
Kanske emelie också.
Med tanke på den minen.
Nathalie och Sofia skulle kissa och sprang iväg en bit, efter ett tag ropade dom att vi skulle komma. En röd trevlig bänk och en grillplats var funnen, en pyttemeter bakom oss, bakom det stora buskaget.
Jag tog väskan och gick två kliv och satte mig sedan på bänken.
Emelie och andra Ida tog på sig uppdraget att göra en brasa. Det vi hade var tidningar, lite torrt gräs och gammalt kol som var kvar. Det kunde gå, tänkte någon. Hur den personen tänkte vet jag inte, men jag antar att hon var påverkad. Det var inte jag. Jag var nykter och realistisk.
Nathalie blandade en halvkonstig drink som jag bytte mot att hon rökte upp en del av mina ciggaretter. Annars frös vi mest, drack och eldade. Fick aska i håret och grillade svarta marschmallows.
När kylan blev för påfrestande och jag för kissnödig började jag föreslå en promenix hemåt mot Emelies varma lägenhet, och hennes trevliga toalett. Efter en tid, den tid det tar för en aning fulla brudar att samla ihop sig och sina saker, var vi alla bestämde över att vi skulle inomhus och vi gick bortåt. Vissa snabbare än andra.
Jag gick snabbt långt framåt på den mörka grusvägen, jag frös så jävulskt mycket.
Jag började seriöst fundera på hur lång tid det tar innan man förfryser fingrar. För ena min hand dängde jag till i en lyktstolpe oh det kändes fan inte ett skit. I den handen höll jag Nathalies drink, den i den fina glasburken, och jag kände på mig att något av mina fingrar snart vill amputeras bort från mig om jag inte skyndade mig.
Väl hemma hos Emelie blev det snabbt kö på toaletten, oh jag placerade mig ensam i köket. Fråga mig inte varför, men jag var inte på någe vidare partyhumör alls. Jag saknade Emma faktiskt, det är svårt att få den riktiga partykänslan utan henne, och Johanna såklart. Vi har festat ihop för mycket. Eller så hade det att göra med att jag var för jävla nykter. Mest.
Med lite alkohol i kroppen kan jag iochförsej festa med nästan vemsomhelst.
Hursomhaver satt jag och kameran där i köket. Jag stirrade ner i den blårandiga duken tills den blev suddig. Sedan tog jag ett par fina kort, som jag blev lite stolt över.
Efter ett tags ensamhet kom Nathalie och Emelie tillbaka efter att ha lämnat av Sofia. Och resten av partuxet dansade jag med Natta, och skakade rumpan massa.
Vid sisådär pensionärläggdags däckade Natta i Emelies säng helt slut, "Ja, jag har faktiskt jobbat idag, jävla mjukglassss.." skulle hon kanske mumlat om hon orkat innan hon somnade kan jag tro. Men nu tror jag bara.
Jag satte mig framför datorn, Emelies dator en stund, och var lite seg och väldigt nykter. Jag upptäckte hur otroligt tråkigt det är att vara nykter när alla andra är fulla. Det är dessutom svårt att hänga med i fyllesnacket, det enda samtalen som förekommer är nedanstående:
Full Mickis säger hej och ramlar på mig: Heeeeeej
Jag, spiknykter: Du är full
Full Mickis med en cider i handen: Näääää, iinte allls
Jag: Jo det är du visst
Mickis går.
Man vet precis när människor är fulla eller inte, frågar man en troligtvis påverkad människa om hon/han är påverkad och svaret blir ett långt "Nej, inte aaalls", då är mänskan stupfull. Och viceversa.
Medans de andra gjorde gudvetvad, lade jag mig i hörnet av sängen och somnade snabbt jag med.
Annars hände ingenting speciellt förutom att snälla Emelie vände på mig och Natta som hade tagit plats i hela hennes säng så hon fick sova i bäddsoffan.
Och att Natta sade någonting om att min rumpa utstrålade värme. Eeh, jag. Jag vet inte riktigt vad hon hade för mening med att säga det men.
Sedan när jag vaknade var det ju lördag och valborg, så då tar bloggen slut för den handlar bara om fredag. Sluutt!
upplagd av Ida | 11:33 em
|
0 kommentarer
