Tis-dag och rastlöshet som kryper i benen

Jag hade hela dagen planerad framför mig;
Grötfrukost tidigt, det var så länge sedan jag hunnit.
Packa träningskläder, kanske skulle jag försöka mig på att träna bort förkylningen.
Men tji fick jag. Och hade var ordet.

Så fort man planerar går allt i stöpet. Fick ingen lång skönhetssömn igår kväll, lång och vände och vred på mig. Drömde ännu en mardröm. Jag vet faktiskt inte varför jag sovit så dåligt på sistone. Har problem med att somna in, och sedan är jag aldrig utvilad när jag vaknar.
Öppnade ögonen trött runt halv sex, och slog av väckarklockan. Har ett svagt, dimmigt minne av att mamma petade på mig, eller ropade lite irriterat runt kvart i sju att jag kanske borde gå upp.
Samma visa, varje morgon. Vaknar en halvtimme innan bussen lämnar hållplatsen.
Jag tror jag har tagit in på mitt rekord att göra mig i ordning på morgonen.
Hittills är tjugo minuter den senaste noteringen. Vilket är snabbt, med tanke på hur förvirrad jag är på morgonen.
Dagen började inte bra, inte alls. (Nästan tom mage till en fyra timmar lång lektion bådar inte gott, inte när lektionen dessutom är med min mindre favoritlärare.)

Fast svenskalektionen toppade mina förväntingar, vi läste Shakespeare och Nathalie made my day.
Jag och Natta hade varsin roll som de smått obegåvade skådespelarna/snickarna Kvitten och Botten. Japp, dom heter faktiskt så.
Nathalie är alltid så underbart förvirrad, och levde in sig i rollen totalt och när det under en replik stod:
Botten sjunger tog Natta sats. Ett djupt andetag.
"En kooltrast..", sjöng hon men kom inte längre förrän hela klassen brast ut i gapskratt. Och då var det ingen elakt skratt, utan ett du-är-så-underbart-skön skratt, och vi skrattade med, inte åt.
Fy, vad jag gillar henne. Finns det någon som är sig själv ända ut i fingertopparna är det hon.
Resten av lektionen följdes av ständiga skratt, jag hade turen att få en av de rollerna som förekom i de roliga passagerna. Jag kom på att jag saknar teatern lite, det var en sådan underbar kick. Få vara någon annan och ändå stå i rampljuset. Speciellt improvisationerna när vadsomhelst kunde hända. Där kan manom fantasi-gödning.

Imorgon skall hela klassen på teater på kvällen, och det ser jag smått framemot. Även om den är plågsamma tre timmar lång, som jag förstod det är det en pjäs då man kommer vika sig dubbelt av skratt. Förutom det läskiga med att sitta på första raden, vilket jag såklart gör. Gillar det inte, har ett teatertrauma av någon pjäs vi såg när jag var yngre av en läskig clown som försökte få upp mig på scenen. Dom får gärna prata med publiken, men undvik mig tack.
Onsdagar är en bra dag, jag gillar estetlektionen på morgonen, fylla öronen med musik och skissa på mitt sceniska rum. Imorgon ska jag nog börja bygga på min större scenmodell också, pyssel pyssel. Undrar var jag hade hamnat om jag valt estetisk i högstadiet som jag planerat. Ibland kliar det i fingrarna efter den sorterns sysslor, jag är inte bra, men jag kanske hade kunnat vara.

Jag blir knäpp av att inte få träna, från fyra gånger i veckan till inga alls. Nej, nu blir det fanimej doktorn så den här förkylningen försvinner for good. Jag känner hur det kliar i benen av rastlösheten, och lusten att få träna tills jag nästan ramlar ihop.
Men jag får längta lite till helgen, som är fylld med trevliga planer. På fredag hoppas jag att Johanna och min Filmnördkväll blir av, som vi tänkt starta och ha en gång i veckan. Så ska jag äntligen få se Me and you and everyone we know, och Thumbsucker. Och till lördagen hoppas jag verkligen att Anton masar sig hit ända från Motala till Sthlm, så ska vi ta oss en krogrunda. Ser verkligen framemot att få träffa honom igen, det var alldeles för länge sedan. Om det till och med var innan jullovet. Och innan dess var det sommaren och Augustibuller. Han är en rolig prick, och jag delar många grymma festivalminnen med honom. De året jag lärde känna honom, på augustibuller 04, var ett oförglömligt festivalår. Kanske för att det var det första, men samtidigt går det aldrig att toppa ändå. Och det går inte att förklara, men blandingen av sommarnatt, nattbad, rocka loss till svetten rann, och få magknip av skratt klockan sju på morgonen när solen redan gått upp.

Dags att dra på The Donnas skiva på högsta volym och städa köket.
Finns det något bättre än tjejer som inte är så damn präktiga, och sjunger om det motsatta.
Jag är så trött på hur oskuldsfull man hela tiden förväntas vara.
Lägg ner, för att misshandla de ord jag upprepat alldeles för mycket senaste veckan.

Dagens låt:
The Donnas-Take me to the backseat