Tacka vet jag REPEAT!

Musikaliskt underverk 1.
The Strokes - Juicebox, vänta bara en gång till. Oh yeah, introt ger mig totala rysningar av öronorgasm.
Och så, eller en gång till. En liten gång till. Och mera! IGEN!
Och medans jag studsar upp och ner i mitt rum, snubblar bland kläder och böcker utspridda över min blåa matta är det som att hjärtat skriker fuck off till hela världen. Och jag lever.
Jag får aldrig nog av den låten, jag ska mosa den in i huvudet tills jag blir immun och totalt hatar den.

Musikaliskt underverk 2.
Alla människor borde ha sig en alldeles egen Ben Gibbard.
Konserten i måndags var lycka som inte går att ordmärka.
Untitled lycka. Det finns inga jätteord som passar.
Ben är från och med nu min gud, och ingen annan kan någonsin ta den platsen ifrån honom.
Om han inte skulle abdikera ur mitt hjärta, men den möjligheten ser jag som omöjlig.
Sötingen på synth (should it be synthizer? jag är dålig på instrument) är gud nummer två.
Bara för att han var söt i mössa och hade en gaygullig, ödmjuk röst som smälte mig.
Om Ben i min drömvärld skulle vara min gud och mentor, blir sötingen (måste fanimej ta reda på vad han heter, annars låter det pinsamt) min älskare. *Snuskcensur* Som skriver söta sånger till mig på sin synth och sjunger med ljus röst, ja för i min värld sjunger han också som en gudomlig varelse.

Different names for the same thing har länge varit en låt som legat mig nära hjärtat.
Och när de på scenen blomstrade ut i den låten, i ett magiskt intro med ett lika underbart outro, var det ingenting annat än musikalisk magi.
För en stund slutade omvärlden att existera och jag var totalt fylld av lycka.
Det låter som att jag blivit frälst till en skum, psycho sekt.
Och kanske är det just vad jag blivit. Frälst.

Övriga underverk 3.
Just denna stund, eller stunden innan den här pressade jag mig snabbt igenom de sista sidorna i boken Burton on Burton. Damnit! Om jag hade kunnat välja vilka gåva jag skulle födas med, skulle jag vilja göra film som Burton. Skapa magi genom bilder.
Eller till och med fötts som honom.
Hans bok är ett underverk i konsten att vara sig själv. Han är en människa som jag beundrar starkt för hans förmåga att vara sig själv, den underliga kufen andra märker honom som. Rör honom inte i ryggen.
Tim gör det han vill.
Så vill jag bli när jag blir stor.
Ett plus i boken är alla de underbara små ritningarna boken är uppdelad av, små teckningar jag kan studera i långa minuter. Om jag kunde rita skulle jag vilja rita som Burton.
Som ingen annan, och fel. Men magiskt.
____________________________________________________________________________________

Jag vet inte riktigt varför jag envisas med att skriva långa inlägg om mina märkliga funderingar.
Min blogg har gått från rolig blogg med partybilder, till djup, till till. Jag vet inte riktigt.
Allt i ett, om man skulle läsa alldeles från början skulle man följa en stor del av mitt liv.
Läser du mellan raderna?
Kan du förstå mycket.

Nu ska jag sätta Juicebox på repeat, bre ett antal knäckebrödsmackor och sörpla i mig resten av mitt gröna te.
Resten av kvällen ska jag titta på mästerverken Sleepy Hollow och Beetlejuice.