Människor i glömska

Tragiskt.

Häromdagen började jag fundera på hur mycket tid jag spenderar på att tänka på människor, människor som existerat i mitt liv men av någon anledning glidit ifrån mig.
Det svåra med kärlek är att det inte finns någon garanti när det gäller just känslor.
Bara för att du funderar dygnet runt på henne/honom. Undrar vad han gör, skrattar åt någonting roligt hon sade som du plötsligt minns, finns det ingen garanti att personen tänker på dig.
Där önskar jag verkligen att det kunde finnas kärlekslagar.

Det borde finnas rättvisa.
Jag spenderar timmar, slutligen säkert år på att minnas vissa. Fundera över vad som hände.
Medans andra är i total glömska.
men vad är det som säger att dom inte minns mig?
För mig var personen bara en bifigur, men tänk om jag var hans allt?

Aj, säger det när jag tänker på att människor jag aldrig kommer kunna radera ur minnet glömde mig den sekund jag steg ur deras liv.