Inatt jag drömde..

Jag hade en sådan konstig dröm.
Du dyker upp med ditt stora leende och allting är precis som förut. "Vaddå?" säger du och förstår inte, när jag är förvirrad. "Har någonting förändrats mellan oss eller vad?", säger du med ett leende och lägger armen runt mig.
Ett lugn fyller mig, men jag blir konfunderad och skakar av mig din arm.
"Meen va..?, vi kan väl inte bara låtsas som ingenting?"

Jag låter mig gå med på det och vi går lyckliga runt, även om jag har en känsla i magen av att jag inte mår bra. I spegeln ser jag att någonting är fel med mig, riktigt fel, och jag blir orolig. Men du tar allting lugna fisken, och förstår inte varför jag blir så orolig. Du glider ur mina händer och försvinner, och lämnar mig med en konstig känsla av att allting är bra, men så totalt fel.

Plötsligt står jag i en stor teaterkuliss som sakta rullar fram över en flod, runt mig står människor i mitt liv. Klasskamrater, mest ytliga kontakter, jag ser ingen betydelsefull bara igenkännande ansikten. Runt mig pågår en gigantisk teaterpjäs. Allting är så överdrivet det bara blir på teater.

Då en stor segelbåt snabbt närmar sig, och jag ser vänner i båten, jag får ett ryck och lämnar teatern för att hoppa i båten. I början är det härligt, med vinden i håret och vänner omkring. Öppet hav och varm sol.
Nästa sekund är jag ensam i en båt som rusar fram, jag försöker styra, sakta ner men det är totalt omöjligt.
Jag har tappat kontrollen, och allting rusar fram fortare än jag klarar av. Båten lyfter upp i luften, och flyger i en otrolig fart. Jag blir livrädd.

På något sätt är jag nu oskadd i en hamn med båten. Jag lyckades. Fast inte riktigt oskadd. Nu kommer en prövning, en utmaning som jag redan drömt om. ( En av mina återkommande mardrömmar)
Jag står tillsammans med bekanta från min skola utanför en liten öppning (alltid en grupp människor som står samlade utanför en ingång). Ingen vet vad som väntar därinne. Förutom jag, för jag vet att jag varit därinne förut.
Därinne är rum fyllda med skräck, där din uppgift är att överleva. Ingenting är på riktigt men det är riktig skräck som griper dig. Jag minns skräcken från sist, och känner hur paniken börjar stiga i mig. Jag vill aldrig mera in där, trots att jag vet att jag kommer ut oskadd på andra sidan, så fylls jag av en rädsla av att inte klara det.
Jag vet hur man skall lösa problemen i de ena skräckrummen, (ett rum som fylls med vatten, ett rum där du ska leta ett vapen för att skjuta ihjäl någon som först verkar vänlig,osv.) Jag vet var utgångarna i rummet ligger, jag vet hur man löser rebusarna. Men jag vill inte.
och denna gång slipper jag.
Någon annan runt mig tar över istället för mig. Min uppgift blir att räkna våra poäng, för allting är en tävling.
Jag stiger in i omklädningsrummet med ett litet chip där allting är registrerat. Jag stoppar in chipet i datorn, och sparar. Jag går ut i en lång korridor och tittar på en skärm för att läsa av våra poäng och se att det stämmer. Men sifforna är suddiga, runt om mig, går människor och ropar "Hejdå".
Jag får smått panik, vi måste få våra poäng registrerade. Men jag kan inte se. Det vill inte fungera.
Och jag kunde inte ens klara av det här.

Sedan vaknar jag.
Jag vet inte, men drömmen etsade sig fast och den har hållt mig funderande hela dagen.