Osynlig

En sekund av ensamhet och tystnad. Ingenting som är i vägen.

Tårar rinner.

Jag vet att du bryr dig, jag vet att om jag ramlar ihop så är du den som fångar mig i sista sekund. Jag vet att din axel finns till för att gråta på. Men förstå mig, jag måste överleva mig själv först.
Rädsla. För nej, jag vågar inte känna efter mer än en sekund, för då går jag i tusen bitar.
Spricker som ett glas och bitar hamnar på ställen ingen hittar igen.
För utan honom är jag för alltid trasig.
Hur du än limmar ihop mig, lyser hålen igenom.

Och jag vågar inte låta glaset falla till marken.